Musculus psoas major: ett långt namn för de enda två musklerna* i kroppen som förenar ryggraden med benen och också två av musklerna vars placering i kroppen är så pass djup på insidan av kroppen att det inte går att direkt palpera eller känna på psoas (låt oss kallar den bara psoas i denna text för enkelhetens skull).

Om du blundar och försöker se en bild av biceps, kan du nog lätt föreställa dig formen av en biceps, lokalisera platsen där biceps sitter och kanske till och med ”känna in biceps” i kroppen. Men om du testar att göra samma sak med psoas funkar det inte alls på samma sätt.

Bilden av dess viktiga musklerna är nog mer diffus.

Höftböjarmusklerna (M. psoas major) är också bland de delarna i kroppen som man har mest åsikter om och som man har skrivit mycket om – det finns till och med en bok som bara handlar om psoas…. – och det är rätt vanligt att stöta på anekdotiska berättelser om psoas där det påstås att dessa muskler motsvarar platser i kroppen där vi oftast lagrar spänningar vid, vid långvarigt stress. Jag skriver anekdotiska berättelser eftersom det finns, såsom jag vet, egentligen inte ännu någon evidens på att stress lagras mer vid psoas än någon annanstans i kroppen. Tänk på t ex axlarna och nacken när vi är stressade och spända, visst lagrar vi spänningar där också……

Igår lämnade jag Stockholm tidigt på morgonen för att åka tåg till Västerås och besöka mysiga Utopia Yoga Studios. Och hela min lördag ägnades åt att tillsammans med en jättefin grupp av lika intresserade yoginisar – Ingela, Olivia, Fabi, Ella, Ruth, Catalina, Hästu, m fl- förkovra mig om det mesta som man vet om psoas, dess anatomi och funktioner. Vi fick också testa på olika tekniker och övningar för att arbeta med psoas och dess närliggande musklerna.

Vår lärare för workshopen var trevliga yogalärare Brea Johnson, inbjuden hela vägen från Kanada. Brea turnerar just nu i Europa med sin workshop ”Supporting the Psoas and the nervous system”  och denna workshop var den enda i Sverige, så jag skattade mig lycklig att kunna vara med.

Och denna ambitiösa workshop handlade inte bara specifikt om höftböjarmuskeln utan avhandlade en hel del om nervsystemet och det vi vet om det.

Jättespännande!

Och vi har, precis som också Brea påpekade, egentligen bara börjat att förstå komplexitet i nervsystemet som hela tiden svarar på de stimuli som kontinuerligt kommer från omgivningen genom att försöka skydda kroppen. Det gör det genom att sträva efter att återskapa balans och genom att låta kroppen inta kända och ofarliga positioner eller mönster som kroppen tidigare har varit med om.

Men att alltid välja bekanta mönster i kroppen är inte alltid bra och vi kan behöva lära om nervsystemet. Till exempel om vi har rehabiliterat efter en skada, kan nervsystemet fortfarande minnas hur vissa rörelser förorsakade smärta eller ont och sträva efter att blockera kroppen från att göra dessa rörelser även fast faran (skadan) är över och kroppen skulle behöva röra sig fritt och vid flera lägen.

Och det är små förändringar i rörelser eller asanas vi praktiserar som är viktiga när vi ska lära om nervsystemet, förklarade Brea som pratar om  ”valuing the small little things in the practise”.

Workshopen avslutades med en genomgång av flera restorative positioner där användningen av props (många props!) underlättar för nervsystemet att låta kroppen faktiskt slappna av helt och hållet.

Sammanfattningsvis har jag haft förmånen att delta vid en inspirerande workshop om ett ämne –psoas och nervsystemet- som vi bara har börjat förstå lite av. Fortsättningen följer säkert 😉

*Kom ihåg att vi vet idag att allt i kroppen hänger ihop så vi bara pratar om enskilda musklerna (som höftböjarmuskeln i detta inlägg) för att det blir lättare att diskutera dem.